Skolan som ett dåligt spel

För många elever fungerar skolan tyvärr som ett dåligt spel. Det finns mängder av uppgifter men inget större mål som gör dem meningsfulla. Svårighetsgraden ökar, men spelaren får inte alltid lära sig hur utmaningarna ska hanteras. Reglerna är otydliga, verktygen okända och återkopplingen kommer ofta först i form av ett betyg när uppgiften redan är avslutad.

Ämnen som skulle kunna öppna nya världar upplevs då som stängda klassrum. Läsning, skrivande, kommunikation och problemlösning framstår som krav i stället för kraftfulla verktyg. Stress och betyg blir de främsta drivkrafterna. Lärare kan uppfattas som kontrollanter, klasskamrater som konkurrenter och skolan som ett system som det gäller att överlista genom att göra så lite som möjligt för ett så högt betyg som möjligt.

När skolan fungerar så riskerar elever att underskatta sin egen förmåga. De får aldrig upptäcka vad som händer när de hittar rätt verktyg, får möta lagom svåra utmaningar och arbetar mot mål som faktiskt betyder något. Skoltrötthet, dåligt självförtroende, perfektionism och cynism kan då växa sig starka.

Men skolan skulle också kunna förstås på ett annat sätt: som en träningsplats för livet och som början på en hjälteresa.