Mentorskapet och en möjlig ram för skolan

Mentorn återkommer i många hjälteberättelser eftersom utveckling ofta behöver vägledning. Läraren kan fylla en liknande funktion. Det betyder inte att läraren ska göra sig själv till elevens hjälte. Mentorns uppgift är att ge redskap, ställa krav, erbjuda motstånd och hjälpa eleven att utveckla sin egen handlingsförmåga.

Skolan kan förstås som ett slags spel i en bred mening: den innehåller roller, mål, regler, utmaningar, återkoppling och progression. Syftet är inte att samla symboliska poäng för godhet, utan att utveckla kunskaper och förmågor som kan användas i verkliga situationer.

Hjälteskapet får inte bli fluff, slogans eller uppmaningar om att ”vara sitt bästa jag”. Arbetet behöver förankras i forskning om socialpsykologi, moralpsykologi, pedagogik, grupprocesser, motivation och lärande. Det behöver även granskas kritiskt så att hjälteskap inte förväxlas med självuppoffring, lydnad, berömmelse eller dominans.

Skolan skulle på detta sätt kunna bli en institution som utvecklar fler vardagshjältar. Inte människor som söker ära eller ser sig själva som huvudpersoner i andras liv, utan elever som kan uppmärksamma problem, tänka självständigt, stå emot destruktiva grupper och omsätta omsorg i handling.